Så innerligt trött jag varit idag. Men när klockan var strax efter nio ikväll fick jag ett infall, tog kameran på axeln och begav mig till ett ställe här på ön som alltid inger frid och ro. Så även idag. Jag ska låta bilderna tala.
En väg förstås, en av de jag fotade för några veckor sedan. Nu spirar grönskan och vår ö får nytt liv igen. Kan det bli vackrare?
Den nästan brinner, solnedgången. Nu känns det skönt att ha fått en stund ute i naturen, bland allt det vackra, och samlat lite energi innan jag går och lägger mig inför morgondagens arbetsdag.
Vilket underbart ljus! Förstår att det ger ro.
SvaraRaderaTack Emma! Ursäkta sent svar. Naturen läker...
Radera