Det är nästan lite komiskt, hur sådant man annars inte ser och tänker på, plötsligt väcker ens intresse. Som en väg jag alltid passerar när vi ska någonstans. Plötsligt fångar dessa småvägar, avstickningar från den större vägen, min uppmärksamhet och nyfikenhet. Min kreativitet. Och jag vill fota, föreviga. Kanske är det känslan av vilsenhet som kanaliseras i en bild?
Vad säger detta nyfunna till mig? Att jag befinner mig på ett litet sidospår av livet, och att jag snart är tillbaka på huvudleden igen? Kanske det. Idag kände jag iallafall att jag skulle följa min lust och stanna till där vid vägen. Föreviga känslan jag ser när jag passerar.
Den leder ingenstans, den där vägen, Men den är vacker på sitt sätt, så här mellan vinter och vår. Tussilago som samsas med is och snö. Om några veckor är vägen grön och full av liv, kantad av färska blad och böljande gräs. Kanske kommer jag tillbaka då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du vill lämna en hälsning här! Det gör mig glad och inspirerar. Frågor svarar jag på i kommentarsfältet.
~ Karin ~