veckoslut.

Det finaste som finns.

Ännu en vecka och helg till ända. En rätt stillsam sådan, inga större utsvävningar att tala om. Igår badhusbesök för pappan och storasyster, städdag för mig och lilleman. Idag en längre biltur till en annan stad med en vän för mig, resten av familjen stannade hemma. Skönt med några timmars egentid och ännu lite skönare att komma hem. Mötas av en glad tjej och en mammig pojke. Och en underbar man förstås. 

Nä, inte är det här ett "vi är perfekta familjen"-inlägg inte. Nog har vi våra svackor (ett tag i höstas kände jag mig lite som Ove Sundberg som märkte alla möbler och prylar inför en eventuell bodelning) men utan dem skulle man ju inte veta när det är bra. Just nu är jag bara tacksam. Över att jag har min lilla familj, vårt hem och våra vänner. Tror det kom en visdom med att fylla 30. Att liksom nöja sig lite. Inte alltid vara på väg någonstans. Inte alltid jaga efter något. 

Kanske i alla fall.