tröttsamt.

Jag vet. Man ska inte klaga. Det finns ju alltid de som har det sämre. Jag, om någon, är väl medveten om det och möter svårt sjuka dagligdags i mitt jobb. Men ändå, det är tröttsamt. Feber som svänger, bihålor som spränger och halsont. Det kan jag ta, så länge det handlar om mig.

Igår kom lillebror hem från farmor med ont i magen. Och vi kan väl säga så här, det stod inte på förrän han låg nedbäddad i sängen och skedades med vätskeersättning. Det var bara att hålla båda kidsen hemma idag, men han mår tack och lov bättre. Eller, han är snarare helt som vanligt och äter, leker som han brukar. Jag är dock mer däckad än igår och att då roa två inte-sjuka-alls-barn är allt annat än kul. Tröttsamt var ordet...