ur balans.

Det är högtryck nu. Den harmoni som jag kände för bara en vecka sedan är som bortblåst och jag är helt ur balans känns det som. Jag kopplar det starkt till mitt arbete, där vi nu gått in i vår ena högsäsong med hård belastning och mycket patienter varje dag. Jag har jobbat tre dagpass den här veckan och kommer hem som en urvriden trasa på kvällskvisten, ger barnen den sista energin jag har och sen är det liksom slut. Finito. Tomt. Inte ens en gnutta ork att njuta av de där timmarnas lugn när barnen somnat innan vi vuxna går och lägger oss. Jag orkar inte plocka, fixa och dona. Nada. Det var längesedan jag kände mig så här nu och varje gång blir det som ett slag i magen att inte vara på topp. Eller topp, och topp. Jag är inte på någon konstant topp annars heller men jag försöker ha ett positivt synsätt på allt och det kommer man långt med. Typ "om du ler, ler världen mot dig". Kliché - jag vet. Men sedan jag försökt resonera mer så, och då faktiskt framförallt på relationssidan, känns allt lättare att hantera. Jag har blivit en bättre mamma. Och det är iallafall en tröst att jag trots att jag är så rubbad själv klarar av att hålla mig lugn med barnen. Det är alltid något.

I vanlig ordning när jag är så här så vill jag förändra. Göra det jag kan liksom. Typ byta jobb. Byta hus. Plugga? Tvivlen kommer, huset är för litet. Ska vi verkligen lägga ner mer tid och pengar i det här? Samtidigt har vi absolut inget läge att ens titta på något annat. Frustration och irritation. På att inte kunna komma tillbaka i balans igen. Låta det ta sin tid. Bara vara. 

Det är det jag ska försöka idag. Bara vara. Med en ljudbok i öronen ska jag ta ett rejält städrace här hemma så att det känns rent och fräscht inför stundande jobbhelg. Dricka kaffe. Bläddra i en tidning. Och glömma allt vad jobb heter. Kramas med barnen och pussa på min man. Det där sista är lätt att glömma när jag är så här. Han får ta den största smällen. Ikväll ska jag pussa på min man.