m e l l i s .

Så fort tiden springer. Livet är verkligen en berg- och dalbana i vad som ska hinnas med, eller kanske inte egentligen. Det är nog snarare vi som vill pressa in så mycket som möjligt i all vår vakna tid. Men idag är det VAB för skruttig lillebror och vi kan ta dagen som den kommer.

Att hinna med mellis i lugn och ro är ett viktigt moment som jag ofta missar i vardagen. Framförallt på jobbet, där jag allt jämt kastar i mig maten på rasten om jag hinner men däremellan är det tight. Jag vet att jag behöver två mellanmål under dagen, gärna proteinrika sådana. Sedan sommaren har kosten verkligen svajat och jag har väldigt svårt att hitta in i mina bra vanor igen. Men, skam den som ger sig. En dag i taget, en måltid i taget. Träningen har jag också tappat greppet om, men denna vecka har jag fått in två pass redan och det är mer än tidigare i höst i vilket fall. Jag känner att jag är trött och slut när jag kommer hem från jobbet, energin är på noll och barnen är trötta. Maten ska gå snabbt och vara något som de äter men samtidigt passa mig. Inte alltid helt lätt. Min man har en hektisk period på sitt jobb nu och kommer hem sent om kvällarna. Samtidigt vet jag att jag får energi av att äta bra och träna regelbundet. Det blir som ett ekorrhjul och svårt att bryta. Jag får jobba mycket med mina tankar, en dag i taget och inte rusa iväg.

Så. Mellis avklarad, keso med druvor och kaffe. Kanske tar vi en tur till skogen om febern lugnat sig, lite frisk luft gör gott även för en snorig näsa.