det nya bordet.

Jo då.

I sommar är det två år sedan det gamla hallgolvet (från A:s föräldrahem) skruvades ihop och började ta form för att bli ett matbord. Under tiden har diskussionerna stundtals gått heta; hur skulle benen se ut? Hur skulle bordsytan behandlas? Färg? Bets? Vax? Jag är den som ändrat mig mest, framför allt vad det gäller ytbehandling. Ända från början har jag drömt om en grå, drivvedsaktig yta och jag ville inte ens slipa ner den utan låta den vara rå och ruff. Där blev jag dock fråntagen min åsiktsrätt, haha, maken (med medhåll från diverse släkt och vänner) menade att skulle bordsytan användas som matbord måste vi slipa. Så, så blev det - redan samma höst.

Sen var det benen då. Jag hade idéer om Hay-benen. Eller kopiorna från IKEA. Eller kraftiga reglar i trä. Inget kändes rätt. Så såg jag ett IKEA-bord (helt i trä, som nu utgått) med U-formade ben, där benen satt väldigt långt ut på skivan. Först frågade jag min A snällt om han ville snickra ihop en liknande konstruktion men han insåg sin begränsning och föreslog att vi skulle be en kompis svetsa ihop något liknande och sedan lämna in på lackering. På nätet hittade jag faktiskt exakt samma idé och fick då måtten och en form av ritning som lämnades till svetsaren. Så småningom blev de klara, lämnades för lackering (matt svart) och det var dags för montering och ytbehandling. Jag hade under vintern till slut landat i att vaxa bordet och tillsammans med färgaffären hittat en bra kulör som (med rätt strykning...) och lite efterslipning skulle ge en fin brungrå nyans. Bara det att jag glömde nämna för min karl (som vaxade) att det skulle slipas. Och då direkt enligt anvisning på burken. Jag hade påtalat att vaxet skulle strykas i ett M Y C K E T tunt lager, och han strök tunt. Tyckte han. Dagen efter gick jag ut i garaget och såg en brunsvart bordsskiva, ganska långt från det jag föreställt mig. Men S Å fin! Hade aldrig gått med på denna nyans från början men väl klar, och framförallt med benen monterade blev bordet perfekt.

Ådringen och kvistarna i träet gör bordsskivan levande och det tål att ta emot en hel del stötar och hack. Det går att förbättra ytan om vi känner för det (efter en antal avtorkningar...) och är toppbehandlat med en vaxolja. Samtliga produkter till ytbehandlingen är från Osmo, färgen heter Ebenholts.

Äntligen har stolarna fått sin kompis i ett (rätt) mafftigt matbord som lätt rymmer åtta personer. Det ena ger alltid det andra i min värld, så nu kikar jag såklart på en annan matta att ha under bordet då den gamla blev för liten. Skulle också vilja ha nya lampor ovanför bordet och är sugen på dessa (som man ser i sitt rätta element här). När det gäller just matta är jag i valet och kvalet att skippa den helt tills vi renoverar men samtidigt blir det tomt i rummet på något sätt, det behövs något som bonar om. Lurar lite på Lohals från IKEA men är rädd att den blir för mycket till plastmattan som går i samma nyans. Vi får se...

Nu ska jag ta tag i lite tillbehör till kvällens kräftis med grannarna. Jag gör min klassiker västerbottenpaj med kantareller och crab cakes a ´la Hannah & Amanda.