aj, aj pirat!

Det där med kalas.

Vi har ju en lillebror som fyllde fyra år för några veckor sedan och han har ända sedan storasyster hade kalas i vintras pratat om sitt kalas. Hans första kompiskalas. Och jag har tänkt att jo, det kanske är dags nu. Jag gissar att det är några fler som känner igen sig i att man med första barnet går all in med det mesta. Jag minns storasysters ettårskalas än idag, hur jag planerade i veckor. Olika tårtor, allt hemmabakat, fina dekorationer osv. Kalas i flera omgångar, först för släkten och sen för kompisar. Oh. My. God.



Med lillebror, inte riktigt så. Han har fått ha ett kalas med släkt och några av våra vänner, de har barn så det har ju ändå vart några kids med då också.
Men nu - det allra första barnkalaset.



Jag gruvade mig. Kunde inte riktigt bestämma vilken fot jag skulle stå på, tema eller inte. Jag älskar ju att scrolla bilder på andras kalas, med dekorationer och detaljer som är genomtänkta in i det minsta. Jag vill att det ska vara så men när det väl är dags - ja, då blir det inget av! Den här gången hade vi pratat om lite löst om ett datum och förra helgen kände jag bara "nä, nu gör vi det här.". Så jag surfade in på My Perfect Day och shoppade loss. Jag bestämde ett enkelt tema (pirat) och höll mig till det. Bjöd in ett fåtal kompisar (och där är nästa ågren... Var drar man gränsen?! Vi valde att hålla oss till kompisar som bor i kvarteret och som han kan leka med enkelt till vardags.) via en bild med pirattema och ett foto på lillebror och så var bollen i rull.

Ett par dagar efter beställningen landade paketet med kalasgrejer på posten och det var så fina saker! Papperstallrikar, ballonger, muggar, servetter, cupcakesformar och piratflaggor. Istället för tårta bakade jag små minimuffins med blåbär/vaniljsmak och dekorerade med svart glasyr och en piratflagga.

Det där med att duka i pirattema hade jag ingen egentlig tanke med men kalasbarnet har ett gammalt piratskepp från Playmobil som mest står så det plockade jag fram. Lite gamla pengar fick plats på bordet med några döskallar.

Det är så himla skönt att ha ett försommarbarn! Att ha kalas ute är ju sjuhundra gånger lättare än alla januarikalas vi haft med storasyster. När alla trängs i hallen för att ta av bylsiga kläder som inte får plats, sen ska alla kläs på för utelek och i värsta fall in igen med då blöta kläder för att en stund senare kläs på ytterligare en gång för hemfärd. Nä, fy! 

Glass är aldrig fel och marängsvissen föll väl ut. Efter fikat blev det en stunds såpbubbelblåsning, en liten hinderbana och sedan skattjakt till en hemlig godisgömma. 1,5 timme satte vi kalastiden till och det var alldeles lagom för den här åldern.

Nu är vårt sista fyraårskalas arrangerat och vi har klarat av barnkalasen för i år. Det blev väldigt lyckat och såväl barnet som mamman kände sig nöjda med dagen.