kyla.

Har den äntligen kommit nu? Har den härliga, varma sommaren äntligen släppt taget om oss?  Här uppe vaknade vi till frost och kalla rutor idag och det pratas om snön. Kylan drar fram över landet verkar det som, och det kan visst bli kaos. Hur blir det kaos av något som man alltid vet ska komma?

Jag välkomnar den kommande vintern. Och jag välkomnar snön som ska lysa upp vår mörka årstid, även om jag tycker att allt det mörka är vackert på sitt sätt. Min man såg ut härom dagen och sa ironiskt "Se vilka fina färger det är ute nu...". Han gillar inte hösten. Jag försöker varje år få honom att se allt det fina, när hela världen börjar brinna och bli orange, röd, gul. Och det kan han hålla med om numer. Men när löven fallit till marken och börjat multna, när allt man ser är karga grenar och kvistar, mörkt grönt eller brunt i olika nyanser - då har det mist sin charm för honom. Inte för mig. Jag kan tycka att de nakna träden som sträcker sig mot himlen kan göra en sådan vacker bild att det gör ont.  

Eller det här. Täta barrväxter som ser mjuka ut av den vita frosten. Den höga luften som vi saknat så länge. För hur härlig sommaren och de vackra höstmånaderna än har varit så är det inte så det ska vara. 

Och hur kan man inte tycka att dessa naturfärger är underbara?

Så tycker iallafall jag. 

Ha en fin torsdag. Idag smygstartar vi helgen va?