En massa måsten. Rutor som ska putsas, rum som ska städas och vrår som behöver torkas. Ingen ork. Det som jag trott varit den vanliga småbarnströttheten verkar vara lite mer än så, nu är jag hemma från jobbet en tid och hoppas att det ska gå lätt att behandla.
När det är så här får man glädjas åt det lilla. Som att solen skiner in i sovrummet, trots att det ännu mer påminner om smutsen på fönstren och dammet på golvet. En vindpust in genom en öppen dörr påminner om varmare tider ända tills kylan i brisen känns och talar om vart vi är på väg. Gårdagens ljumma, soliga höstdag då solen riktigt värmde min kind har idag bytts ut mot en morgon med frost på gräset, hög luft och en kyla som biter lite i kinderna. Kontraster så som livet självt.
Och jag bara är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du vill lämna en hälsning här! Det gör mig glad och inspirerar. Frågor svarar jag på i kommentarsfältet.
~ Karin ~