Den enda lediga dagen på sju dagar. vad händer? Däckad av yrsel hamnade jag här i sängen, fast i ett mörkt rum med fördragna gardiner. Maken fick komma hem och ta barnen medan jag sov ett maraton ungefär. Och nu kan jag lyfta huvudet från kudden igen utan att må illa och har faktiskt kunnat sitta upp och äta.
Snart är denna dag förbi, det är dags att köra kvällsracet här hemma. Från imorgon och till måndag är det jobb, jobb och åter jobb som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du vill lämna en hälsning här! Det gör mig glad och inspirerar. Frågor svarar jag på i kommentarsfältet.
~ Karin ~