Fy vilken vecka detta varit. Sjuka barn som inte vill bli riktigt friska. Långa nätter utan riktig sömn. Dagar med en molande oro och känsla av att sitta fast. Nä, nu får det vara bra.
Idag tog vi oss ut några minuter och kameran fick föja. Med en smått missnöjd liten herre i handen fanns inte tiden att se över varken komposition eller inställningar och det blev som det blev kan vi säga.
Grannen som knappt är hemma fick låna ut sin trädgård lite också, den dignande plommonklasen på bilden ovan samt denna mörkt, mörkt brunbetsade brädväggen är hans. Vi ska måla om vårt hus om något år och jag kikar på svart emellanåt faktiskt, men det lutar nog åt vitt...
Och det blev som jag sa. När löven väl börjat skifta färg går det fort och nu brinner det här och var i träden. Än har vi den vackraste tiden av hösten kvar, då i gränsen innan allt blir brunt och grått, när det riktigt lyser ett gul-rött-orange sken i skogen.
När jag på kvällssidan kunde sätta mig med dagens bilder, bläddrade igenom dem och kände att ingen riktigt dög, gav jag dem ändå en chans i redigeringsprogrammet. Och jag kan konstatera att jag inte riktigt fick till det, men det har ju sin förklaring. Så de får vara med ändå, som en liten påminnelse om dagen som gick och det var dagen vi äntligen kom ut igen.
Nu nattjobb hela helgen lång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du vill lämna en hälsning här! Det gör mig glad och inspirerar. Frågor svarar jag på i kommentarsfältet.
~ Karin ~