livstempo.

Hej vad det går. Jag drömmer mig tillbaka till sol, värme och lediga dagar på Cypern i höstas för nu är vintern i full gång och vi har massor med snö. Kul, men jag känner att tempot är lite väl högt just nu och det är svårt att njuta. Jobbet har tagit enormt mycket på krafterna sedan jul och de lediga dagarna sen mitten av december kan räknas på två händer - och bara strödagar här och där. Jul- och nyår innebar inte någon avkopplande ledighet att ladda om inför stundande vinter och vår, vilket känns i såväl kropp som själ. Att hålla näsan över ytan och vara mamma är ungefär vad jag klarar nu, förutom jobbet. Hemmet som faktiskt fick sig en rejäl genomgång innan jul förfaller nu sakta igen men jag O R K A R inte ta tag i något! Hjärtat slår sina extra slag allt oftare, ju mer jag tänker på allt jag borde göra men inte förmår mig till. Anar att det kanske står en berömd vägg lite längre fram men jag ska göra det jag kan för att inte traska rakt in i den.

Och så alla dessa drömmar och visioner som på sätt och vis också tar sin energi - även om de också ger något tillbaka. Jag har gett mig själv i nyårslöfte att ta steget och våga testa något jag drömt om ett tag, men det får nog vänta tills jag känner att jag har grepp om vardagen. 

Nu blir det att fortsätta plockandet och i eftermiddag ett andningshål i form av fika med en kär vän. Det ska bli skönt.