Juldagen 2013. Tänk att vi är där. Ibland får jag nypa mig i armen när jag inser hur fort livet går och att jag faktiskt är H Ä R nu - med allt jag drömt om hela uppväxten. Man. Barn. Hus. Utbildning och arbete. Även om allt knappast blivit som jag föreställde mig. Utan hundra gånger bättre, på sitt sätt.
Åttonde julen firar vi tillsammans, min man och jag. Tredje julen i huset. Första julen på många år som jag jobbar, men det har gått det med. Igår hade vi jullunch med stora delar av släkten, sedan bara mys med vår lilla familj innan jag åkte på nattjobb. Och nu är det redan juldagen. En helt "off-dag" för mig, så här dagen efter en natt med spring. Lite rester av gårdagens mat och många kramar. Bara vara.
Jag tror aldrig jag haft så lite julstämning som i år, förmodligen är det avsaknaden av snö kombinerat med jobb hela julen som gör det. Jag har lovat mig själv att nästa år ska jag gå lite mer all-in med pyntet, om inte för min egen stämnings skull så för barnen. Jag minns själv när mamma hade hängt upp den där rätt fula julbonaden på väggen i köket, den överklädda granen och alla tomtar här och där. Det var ju det som gjorde julkänslan hemma som liten. Jag vill ge mina barn samma känsla, och då måste jag nog rucka lite på min egen smak. Knallrött lär det inte bli, men lite mer... färg. Lite mindre... svartvitt. Kanske. I år är det blommorna som fått ge mycket av julen här hemma. Vita hyacinter som slog ut lagom till i går spred en juldoft i köket. Snitt-amaryllis fick inhandlas då jag var för sent ute för att köpa den som lök - förra året slog min vita amaryllis ut i mitten av januari. Lite för sent tycker jag.
Imorgon är det jobb igen, likaså i helgen. Nyår får jag pusta ut lite, men någon långledighet bjöd inte denna jul- och nyårshelg mig på. Nästa år får jag planera lite bättre.
Känner inte alls samma julstämning och känsla längre som man gjorde som mindre... Kanske är det som du säger, att man får gå lite mer all med pyntet ;)
SvaraRaderaGod fortsättning också förresten! :)
SvaraRaderaNej, som när man var liten blir det nog aldrig mer. Jag kan faktiskt minnas besvikelsen året när jag inte längre kände samma lyckokänsla och förväntan inför julen, tror det var i mellanstadieåldern. Hur konstigt det kändes. Men sedan jag fick barn, och speciellt med Alice som är fem nu, så kommer lite av barna-känslan tillbaka även till mig, jag känner liksom hennes förväntan! Så nästa år, med lite mer pynt och stämning inomhus, förhoppningsvis snö ute, och i bästa fall en långledighet över jul och nyår så kanske det blir bättre än i år iallafall. Det måste det bli.
RaderaGod fortsättning till dig med, kram!